Jag fick upp ögonen för paret genom skulpturen ”Moder och barn” som fanns på Barnbördshusets gavel. Det huset uppfördes 1926 och revs 1975 i samband med det nya lasarettets idrifttagande.
Man undrade så klart var statyn tagit vägen. Ganska snart insåg jag att den fanns väl bevarad i lasarettets hisshall på plan två. Jag hittade ytterligare några statyer som Ragnhild har gjort och fick även upp ögonen för maken Gustav. Så här skriver Wikipedia om dem.
”Ragnhild Linnéa Schlyter, född Söderling den 30 augusti 1887 i Stockholm, död 4 februari 1977, var en svensk teckningslärare, ciselör, målare och skulptör.
Hon var dotter till övermaskinisten Johan Söderling och Amanda Kling och från 1909 gift med stadsombudsmannen Gustaf Wilhelm Schlyter. Efter utbildning vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm 1902–1908 arbetade hon som lärare i ciselering vid Tekniska skolan i Helsingborg 1908–1932 och som teckningslärare vid Helsingborgs högre flickskola 1908–1949.
Hon ställde ut separat på Killbergs konstsalong i Helsingborg 1950 och hon medverkade i Skånska konstnärslagets utställning i Helsingborg 1915 samt i samlingsutställningar arrangerade av Helsingborgs konstförening.
Schlyter utförde ett flertal skulpturer för offentliga byggnader i Helsingborg, bland annat Moder och barn till barnbördshuset, Avskedet, Ängel med brinnande hjärta och Relief (Helsingborgs krematorium), Sjöjungfru (fontänfigur i granit) vid Simhallsbadet, tavlor till Helsingborgs rådhus samt porträttskulpturer av bland andra Karl Tirén och Olof Lidner.
Huvuddelen av hennes konstnärliga produktion består av porträttskulpturer men hon utförde även reliefer och rundskulpturer samt målningar med blommor och natur utförda i akvarell eller gouache. Schlyter finns representerad med ett flertal offentliga verk i Helsingborgs kommun, på Helsingborgs konserthus och i Vikingsbergs konstmuseum.
Hennes man Gustav var en person som drev metoden att kremera framåt. Så här skriver Wikipedia om honom:
”Gustav Vilhelm Schlyter, född 16 april 1885 i Karlskrona, död den 27 juni 1941 i Helsingborg, var en svensk kommunaltjänsteman.
Schlyter blev 1906 juris kandidat vid Lunds universitet, 1907 tillförordnad och 1910 ordinarie stadsombudsman samt 1919 förste stadsombudsman i Helsingborg. Han arbetade entusiastiskt för eldbegängelsens utbredning och värdiga former.
Han studerade ämnet i utlandet, och i sammanhang därmed hölls 1916 i Gotha en kongress av representanter för de tyska eldbegängelseföreningarna, inför vilken han framlade förslag till riktlinjer för en modern eldbegängelselag.
Han tog initiativ till de internationella krematorieutställningarna i Malmö (1914) och Göteborg (1923), till den första nordiska eldbegängelsekonferensen (i Helsingborg, 1922), till den första internationella eldbegängelsebyrån (i Helsingborg, 1924) och till en kommitté för åstadkommande av en mönsteranläggning för eldbegängelse i Helsingborg (1924).
År 1925 lyckades han att samla den internationella eldbegängelserörelsen till gemensamt arbete med närmaste uppgift att söka häva den romersk-katolska kyrkans motstånd mot reformen.
Schlyter skrev bland annat Eldbegängelsens innebörd och värde (1913), texten till Kurt Atterbergs Requiem: kantat för eldbegängelse (1914), Eldbegängelsen och kyrkan (1917), Die Feuerbestattung und ihre kulturelle Bedeutung. Der Tempel des Friedens (Leipzig, 1922) och Några tankar om eldbegängelsen (1929).
Schlyter blev 1911 ledamot av Helsingborgs stads historiekommission och redigerade (tillsammans med Oscar Trapp) 1913 ”Hälsingborgs stads minnesskrift”. Han skrev även artiklar i Nordisk familjebok.
Båda makarna är begravda på Krematoriet i Helsingborg.
