Utdrag ur en bok som utkom första gången 1869 och är skriven av Edvard Fredrik Tengberg. För de som är intresserad av det historiska Helsringborg är det en bok man kan läsa med behållning. Han går i igenom staden, tomt för tomt och berättar på sitt vis det han minns eller vill återberätta. Tomtindelningen var annorlunda då och man behöver kartan från 1787 för att förstå var man är när man läser boken. Här är ett avsnitt som handlar om det vi idag kallar Södra Storgatan 33, det är huset som ligger söder om fd folkskolan och som därefter var museum och som numera inhyser en förskola.
Tomten N:0 9, egdes af Borgaren och Åkerbrukaren Nils Hallgren; en gammal man, af gamla verlden, arbetsam och redelig samt i följd deraf välmående. Så långt jag kan minnas och sedan till hans död var han egare af ett rödt och ett hvitt hästkreatur samt 2 kor, som i bland vexlades bort.
Med sina myndiga trotjenare, hästarne, skjutsade han på tillsägelse, beredde sina åkertegar samt körde dessutom ler, grus, sand, o. s. v., brukade aldrig umgänge med någon menniska, utom med skolpojkarna, då egentligen hans snärt var den talande; mera härom i nästa N:r.
Alla husen voro gamla ruckel; ehuru de åt gatan voro boningsrum, bodde likväl makarne i ett kyffe uppe i gården, hyresfolk ville han icke hafva att dragas med; rummen åt gatan, här var äfven inkörsport, nyttjades till förvaring af åtskilliga saker, fensterna voro alltid till trefjerdedelar betäckte med träluckor, den obetäckta fjerdedelen skulle lemna behöfligt ljusåt makarne då de besökte och omordnade dess förvarade grunkor eller förökte sådana; bland annat som här förvarades var en fyrakappa (rymdmått 18,3 liter) full med danska toskillingar och annat mindre silfvermynt samt omkring 30 rökta fläskskinkor och bösten, alla mer och mindre gula.
Huset, som var ograveradt, och allt ärfdes af enda sonen Johannes, som var Murgesell. Denne Johannes Hallgren var i barnaåren spådd af en Finn eller Lappgumma att han genom strandfynd eller lotterivinst skulle blifva rik; också försummade aldrig Hallgren det sednare, ty i all sin lifstid insatte han på Lotteriet, och när det Svenska upphörde fortsatte han i Danmark.
Huru Debet och Credit stod häri är mig obekant, dock utföll en och annan ”amb” till hans fördel, deremot hördes aldrig någon Tern omtalas till faveur; lika litet försummade han att vid hafsstranden spekulera på spådomen, ty utom andra tillfällen, var man säker på att, efter en stark storm, finna Hallgren vandrande längs kusten till Fiskeläget Råå för att söka sin lycka; icke heller gick han härlottlos, emedan hafvet hade uppkastaten boj, kubb, vaktunna, tofta, åra, plankor, bräder, stundom ett fiskegarn o. s. v., hvilket allt, då han lemnade det funna till sin egare, inbringade något.
Äfven i detta hus är ständigt rinnande vatten. Nu eges det af förutnämnde Byggmästare Murberg, hvars fader på likasätt slutligen (sedan han först ombyggt huset åt gatan till envånings grundmuradt hus) förfarit här, som sonen med N:o 8.
Här är en äldre och nyare bild på gården till det som förr var tomt nr 9.
